okej vi börjar såhär, de är en kille i min skola som jag gillar otroligt mycket. jag vet att man inte ska gilla någon från skolan man går i, men de hade varit värre om vi gick i samma klass och nu gör vi inte de, och man kan inte styra sina känslor. Iallafall så har jag massvis med sms där han besvarar mina känslor och sms där han har skrivit själv hur mycket han gillar mig med mera, men jag har svårt och tro på det som står. Visst han har sagt till mig face to face att han tycker om mig men det är något som gör att jag har svårt och tro på det.. Efter allt jag har gått igenom i livet så har jag jätte svårt att tro på vad folk säger, spelar ingen roll om de handlar om att någon säger ''du är söt'' eller '' du är så vacker!'' eller tillexempel ''du borde ha jätte bra självförtroende eller det ska du ha, du är jätte fin Jennifer!''. Iallafall back to the thing, jag visste verkligen inte hur de kändes att vara ''kär'' i någon innan jag började prata med den här killen, visst har de pirrat i min mage tidigare när jag tänkt på någon eller hört dens namn och sagt att jag älskar personen men innerst inne, handen på hjärtat så har de inte varit eller känts äkta och har alltid vetat att de tar slut  när som helst och typ mycket riktigt händer de eller vad man ska säga. Det hela började iallafall med att jag tydligen höll upp en dörr till honom i skolan och samma kväll hade jag en vänförfrågan från honom på facebook. Jag hade ingen aning om vem de va först, kollade igenom hans bilder kände inte igen honom alls förs nästa dag när han springer fram och kramar mig. Han är typ alla tjejjers drömprins, han har utseende som kan få vem som helst att falla, hans ögon drunknar man i, hans personlighet är allt man begär i en kille. Det är riktigt läskigt.. han är perfekt. Han är en kille som jag skulle kunna gifta mig med.. eller nej jag ska aldrig gifta mig men ni fattar! Han finns när jag mår dåligt och vill prata, han bryr sig verkligen. Men det är fortfarande något som gör att jag inte kan öppna mig ordentligt för honom, vill inte att han ska tro att jag söker uppmärksamhet eller att jag tycker synd om mig själv. Jag kan vara mig själv framför han men tänker ändå för mycket på hur jag beter mig och ser ut framför honom, vill att han ska gilla mig. Han kanske inte gillar mig om jag ser ut på ett visst sätt, eller beter mig på något sätt. Han ska tycka om mig för den jag är om han gillar mig, men jag vill för mycket att han ska gilla mig så jag gör typ till mig extra ibland.. När jag är med honom tänker jag alltid länge på vad jag ska säga så de inte blir fel och jag skäms för typ de minsta lilla fel jag gör, när jag skriver sms till honom så måste jag alltid kolla vad jag har skrivit minst 3-4 gånger för att de ska låta bra. När jag är sjuk går jag till skolan ändå för att träffa honom, när jag har lektion går jag på ''toa'' minst 2-3 gånger om han sitter i korridoren bara för att se honom/prata med honom. Även vi pratar sällan i skolan pga han går i en klass över mig (alltså inte samma schema) så gör jag allt för att jag vill att han ska se mig eller att jag ska se honom. När jag får sms av honom lyser jag verkligen upp, jag blir varm och pirrar så otroligt i magen. Hans röst ger mig rysningar, hans leende får mig att må så bra, hans kramar får mig att känna att han aldrig ska släppa taget.
Jag vill vara hans och jag vill att han ska vara min.